Rav

RAV – Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade

Presentation av sponsor till Sverigeresan ”Förbättra stödet till brottsdrabbade och dess anhöriga”

Berätta lite om er!

RAV bildades 1996 och är en ideell organisation.

RAV:s syfte är att verka stödjande och opinionsbildande för att anhöriga och andra närstående till dem som har dödats, eller kan antas ha dödats, genom våldsbrott. Att anhöriga ska få ett bättre stöd från både omvärld och samhälle.

I RAV:s styrelse sitter nio ledamöter varav två är språkrör. Vi är utspridda över hela landet.

Det finns en lista hos Rikspolisstyrelsen, några sjukhus i landet och Brottsofferjouren över anhöriga som valt att vara kontaktpersoner för nydrabbade brottsoffer till våldsdödade.
Vi föreläser i både skolor och i andra forum för den vuxna världen.

Vad får dig att vilja vara aktiv i er verksamhet? Vad inspirerar dig?

Vi är alla nio i styrelsen anhöriga till våldsdödade.

Då vi möter många drabbade anhöriga samt från våra egna erfarenheter så ser vi att stödet till brottsoffer i samhället är under all kritik och måste bli mycket bättre.
De fåtal anhöriga som fått ett bra stöd från första början, från det att dödsbeskedet om den anhöriga meddelats, får en mycket bättre start i sorgeprocessen. Livet förändras på en sekund och kommer aldrig mer att bli sig likt. Med ett bra stöd och omhändertagande, allt från polis, sjukhus och berörda myndigheter, samt bra information från samhället kan denna tragiska situation bli betydligt bättre för anhöriga till våldsdödade.

Den långa process med chock, sorg, hat, rättegångar med mera som pågår runt ett våldsbrott kräver ett starkt stöd från alla berörda instanser.

Det som ger oss drivkraften i vårt arbete är viljan att påverka och förändra situationen för oss anhöriga till våldsdödade. En förlorad grupp i det svenska samhället och i den svenska lagstiftningen, som så utomordentligt väl förtjänar all uppmärksamhet. Och även om vissa förändringar tar väldigt lång tid så går det att påverka bland annat genom att lyfta frågorna om förbättringar till våra riksdagspolitiker.

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA

Vad jobbar Ni med för projekt nu?

Inom RAV pågår ständigt projekt, med bland skriver vi handlingsplaner om hur situationen borde vara för anhöriga till våldsdödade. Vi försöker synas i media för att sprida vårt budskap och skapa en medvetenhet hos allmänheten om hur det fungerar i verkligheten. Vår erfarenhet är att människor blir fullkomligt chockerade och bedrövade när vi berättar om hur vi bemöts av svenska samhället och rättsväsendet.

Just nu arbetar vi med att förbereda oss inför den årliga anhörighelgen som alltid infaller näst sista helgen i september. Till denna helg sökte vi ett bidrag på 75 000 kr hos Brottsoffermyndigheten för att våra anhörigmedlemmar ska kunna delta, bedrövligt nog fick vi endast 25 000 kr. Syftet med anhörighelgen är att samla våldsdrabbade familjer och låta dom gråta, vara arga, skratta och dela erfarenheter om allt från mord, rättegångar till skadeståndsansökningar. Vår erfarenhet är att nära anhöriga till våldsdödade känner sig väldigt trygga av att prata med varandra, här finns en förståelse och en värme som inte kan ges av icke drabbade människor. Man bearbetar sorg väldigt olika. Vi vet alla drabbade att sorgen aldrig går över, men så småningom lär man sig hantera den.

Det är en mycket uppskattad helg där några är relativt nydrabbade och andra har hunnit bearbeta händelsen under en längre tid. Under helgen har vi alltid några föreläsare, såväl myndigheter som samarbetspartners som passar vår målgrupp.

Hur kommer det sig att du väljer att sponsra ”Spegeltalare- Sverigeresan”?

RAV har valt att sponsra Spegeltalare för att för att det handlar om just vår målgrupp.

Det är en otroligt fin prestation av Gerardo att göra denna cykelresa genom Sverige och förhoppningsvis få mycket fokus på just våldsbrott och konsekvenserna för de drabbade. RAV bidrar med bland annat med lite mediakontakter.
RAV:s styrelsemedlemmar har olika arbeten. Jag, Ewa-Britt Gabrielsen, är ett av två språkrör och arbetar halvtid med en varaktig sjukersättning. Detta blev följden av det våldsbrott jag och min man drabbades av när vår enda son Marcus blev ihjälsparkad i maj 2005.

Tusen tack för din medverkan och stöd!